Omvändelse till verkligheten

Ekofilosofen Lars Larsen (munkens) hemsida

Om Ronja Aarniala och hennes självmord 2010

Publicerad 2016-08-23 17:30:00 i Allmänt,

Anarkoprimitivisten Ronja Aarniala (1988-2010) var en helig dåre, en av psykiatrins martyrer (drevs av psykiatrisk tortyr till att ta sitt liv 2010, blev bara 22 år), djupt saknad och begråten av mig, men som har fyllt mig med mod i kampen med sitt heliga exempel. Minnessidan om henne kan läsas här. Mer om varför hon tog självmord finns att läsa här, på finska, i anarkisttidningen Takku. Läs det med översättningprogram om ni inte är finnar, det är mycket viktigt)
 
Ronja Aarniala är den människa som jag influerats djupast av, av alla de jag träffat i mitt liv (jag blev "andligen förälskad" i henne), som helade mig från djupa själssår som jag fått av strider på den andliga fronten, och döpte mig med Naturens Helige Ande våren 2009, bara ett år innan hon försvann, lite som Johannes Döparen döpte Jesus (kanske skall dopet tas symboliskt, inte i vatten utan i Ande? Det var Ronjas kramande av mig som förmedlade Anden. Jag fick vila i hennes famn. "Naturlig handpåläggning" kallar jag sånt. Kort tid därefter upplevde jag den paradisiska adoptionen av hundarna för första gång, alltså hundarna adopterade mig, så upplevdes det. Ronjas Ande vilar fortfarande över mig. Hennes Eliasmantel.
 
Det är Ronja jag vill möta först av alla i andevärlden en gång. Jag vill hänga med henne och hennes gäng i sagoskogen. Vad jag längtar dit! Jag är en skogsman, och skall så förbli i all evighet. Det blir några flyktiga turer till Nya Jerusalems stad för mig, är inte hemma där, men så länge vi behöver denna stad, denna andevärdsliga bro tillbaka till andevärldsnaturen, detta "mellantillstånd", denna "mötesplats", ska jag besöka den då och då. Ty där finns böckerna och den nedtecknade historien, som jag också älskar, det vet ni. 
 
Sen, ska jag leva i skogen i all evighet, ty det är där Livet finns. Alla djur, alla växter, alla insekter, alla svampar, alla berg och hav, allt som är levande och spännande. Jag står inte länge ut med byggnader, slott och parker. Ej heller med tempel, kyrkor och stora fester. Tack och bock, jag har fått nog. Nu återvänder jag till Eden, till det liv Adam och Eva levde innan syndafallet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Lars William Larsen

Född 1984 i Finland, norrman, bor i Stockholm, poet, ekoteolog och ekofilosof (dock inte en akademisk sådan) kallas även ”Munken”, själv kallar han sig "Skogsmannen Snigelson” p.g.a. vissa starka band till naturen och djuren, grundlagda bl.a. genom många års hemlöshet som boende i tält, kåta och hydda i Flaten naturreservat och Nackareservatet. Debuterade som poet 2007 med "Över floden mig" på eget förlag, har också gett ut ett ekoteologiskt verk, "Djurisk teologi. Paradisets återkomst" på Titel förlag 2010. Har gett ut diktsamlingen "Naturens återkomst" på Fri Press förlag 2018 tillsammans med Titti, sin flickvän. Lars är städare och byggmålare till yrket, "bor" hos Titti i Stockholm centrum (fast hans egentliga bostad är en liten hydda/håla i Nackareservatet. Han bor inte officiellt hos Titti. Han har bott i hyddan/hålan på heltid under många år som hemlös).

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela