Conversion to reality

 

 

Jag har gjort ett testamente redan såhär tidigt, ty de schizofrena, som jag är en del av, lever farligt, de dör ofta i förtid (mycket p.g.a. den hårda behandling de får). Men också ifall någon olycka sker, eller om jag får någon dödlig cancer, eller får sjukdomar som diabetes, ty jag nekar till läkarbehandling om detta sker (jag nekar också till all kirurgi, som är från djävulen, ja hela läkevetenskapen är från djävulen), utan underkastar mig istället Guds vilja. Här kommer testamentet:

 

 

 

"Här ligger hundarnas adoptivson

som en stor del av livet

längtade så efter döden."

 

 

12.2.2024 gjorde jag följande uppdateringar till mitt testamente från 2018-2019 som finns hos Titti Spaltro (i övrigt gäller det gamla testamentet):

 

1) Om jag inte får (som jag ursprungligen ville) begravas med hela mitt lik intakt, utan kista, i leran vid mitt plommonträd i Nackareservatet (ett ställe som Titti o. Leif Boström och några till vet var är), då önskar jag följande begravningsprocedur:

 

a) att man ger mig en kyrklig begravning, men att man borrar ett hål i kistan där maskarna kan ta sig in, ty jag vill ge dem mitt lik i gåva, som blir min sista och bästa gåva till naturen och djuren, eller om detta ej tillåts,

 

b) att man bränner mitt lik och gödslar mitt plommonträd i Nackareservatet med askan.

 

I dessa båda fall önskar jag att Swedenborgskyrkan (Swedenborg Forum) på Ölandsgatan i Stockholm, min käraste kyrka, tar hand om begravningen, med idéhistorikern Susanna Åkerman och ryssen, prästen Andrej Vashestov i spetsen. Jag önskar att i vilket fall som helst ska en minnesstund hållas vid mitt plommonträd i Nackareservatet.

 

Då ska, bland minnesorden, följande låtar spelas, som alla var några av Lars' mest älskade:

 

-Den isländske hippieartisten Björks låt "Sun in my mouth". Sången är särskilt vacker i slutet. 

 

-Jussi Björlings tolkning av "Demanten på marssnön" (ord av Josef Julius Wecksell, som var 42 år på mentalsjukhus [1], melodin av Finlands nationalkompositör Jean Sibelius).

 

-Paulus Hartikainens tolkning av den finske psalmen "Tuonne, tuonne kaipaan" ("Dit, dit längtar jag", ord av Aatto Soinne [2], 1889-1968).

 

-Erno Enroths tolkning av den finske psalmen "Mun kanteleeni kauniimmin" ("Min kantele skall vackrast...", ord av Kleofas Immanuel Nordlund 1871 [3]).

 

De skal spelas från någons smartphone eller padda, från youtube eller Spotify.

 

Sedan ska följande dikter läsas upp av någon:

 

-Finlandssvensken Edith Södergrans (1892-1923) dikt "Ankomst till Hades".

 

-Finlands nationalskald, finlandssvensken Johan Ludvig Runebergs (1804-1877) dikt "Svanen". 

 

2) All min egendom ska ges till Myrornas och Stadsmissionens second hand-affärer, samt till antikvariat i Stockholm, efter att mina närmaste vänner tagit det de behöver. Mina ödehus i skogen ska gå till Einar Petander och Leif Boström. Mina manuskript och klistreböcker ska gå till Einar Petander. Min gitarr ska gå till Leif Boström. Min cykel ska gå till Leif Boström. Mina tre vodkaflaskor (för smärtstillande bruk) ska gå till Leif Boström.

 

Jag bekräftar här att jag står för dessa uppgifter och är den jag utger mig för att vara.

 

Min underskrift, Lars Larsen

 

Stockholm, 12.2.2024

 

Vidimeras av Leif Boström (hans underskrift)

 

[1] Lika länge som min store förebild, den radikalpietistiska profeten Lars Ulstadius (1650-1732) satt fängslad  i slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. Här kommer orden: 

 

 

[3] Sanat: 

1. :,:Mun kanteleeni kauniimmin / taivaassa kerran soi.:,: / :,:Ja uusin äänin suloisin / mun suuni laulaa voi.:,:

2. :,:Nyt halleluja rakkaalle / mun Jeesukselleni!:,: / :,:Niin autuas on päivä se, / kun pääsen luoksesi.:,:

Melodia:

Toisinto kansansävelmästä

Teksti:

Kleofas Immanuel Nordlund 1871

Siionin kanteleeseen tulovuosi:

1874