Om Ronja Aarniala och hennes självmord 2010
Anarkoprimitivisten Ronja Aarniala (1988-2010) var en helig dåre, en av psykiatrins martyrer (drevs av psykiatrisk tortyr till att ta sitt liv 2010, blev bara 22 år), djupt saknad och begråten av mig, men som har fyllt mig med mod i kampen med sitt heliga exempel. Minnessidan om henne kan läsas här. Mer om varför hon tog självmord finns att läsa här, på finska, i anarkisttidningen Takku. Läs det med översättningprogram om ni inte är finnar, det är mycket viktigt). Här kan du läsa hennes första och viktigaste blogg, "Savage".
Ronja Aarniala är den människa som jag influerats djupast av, av alla de jag träffat i mitt liv (jag blev "andligen förälskad" i henne), som helade mig från djupa själssår som jag fått av strider på den andliga fronten, och döpte mig med Naturens Helige Ande våren 2009, bara ett år innan hon försvann, lite som Johannes Döparen döpte Jesus (kanske skall dopet tas symboliskt, inte i vatten utan i Ande? Det var Ronjas kramande av mig som förmedlade Anden. Jag fick vila i hennes famn. "Naturlig handpåläggning" kallar jag sånt. Kort tid därefter upplevde jag den paradisiska adoptionen av hundarna för första gång, alltså hundarna adopterade mig, så upplevdes det. Ronjas Ande vilar fortfarande över mig. Hennes Eliasmantel.
Det är Ronja jag vill möta först av alla i andevärlden en gång. Jag vill hänga med henne och hennes gäng i sagoskogen. Vad jag längtar dit! Jag är en skogsman, och skall så förbli i all evighet. Det blir några flyktiga turer till Nya Jerusalems stad för mig, är inte hemma där, men så länge vi behöver denna stad, denna andevärdsliga bro tillbaka till andevärldsnaturen, detta "mellantillstånd", denna "mötesplats", ska jag besöka den då och då. Ty där finns böckerna och den nedtecknade historien, som jag också älskar, det vet ni.
Sen, ska jag leva i skogen i all evighet, ty det är där Livet finns. Alla djur, alla växter, alla insekter, alla svampar, alla berg och hav, allt som är levande och spännande. Jag står inte länge ut med byggnader, slott och parker. Ej heller med tempel, kyrkor och stora fester. Tack och bock, jag har fått nog. Nu återvänder jag till Eden, till det liv Adam och Eva levde innan syndafallet.
