Till vänner och journalister: Jag har hoppat av offentligheten
(skrivet 14.1.2020)
Den 18.12.2019 hoppade jag av offentligheten, för gott, så är avsikten. Jag kollar inte längre min Facebookprofil, ej heller mejlen, förutom i absoluta nödfall. Min gamla mobiltelefon gick sönder för ett år sedan, och jag kommer inte att köpa en ny. Det går alltså inte att få tag i mig, annat än genom att stöta på mig tillfälligt på gatan eller på andliga träffpunkter som kyrkor, bibliotek och McDonald's (ja, det är en andlig träffpunkt det ock!)
Jag bor nu i skogen igen, som hemlös tiggarmunk. På heltid. Relationen med Titti Spaltro är bruten.
Jag ställer inte upp på några intervjuer, nekar till fortsatt inblandning i dokumentärfilmen om mig som filmaren Antonie Frank vill offentliggöra (det får gå med den som det går, jag vill inte riskera att bli en kändis), och kommer inte längre att ha några officiella föreläsningar på bibliotek.
Härefter lever jag på botten, det ljuvliga gräsrotsliv som hundar och fåglar lever i, och jag flyr allt kändisskap som pesten, och skulle jag mot förmodan bli känd, och störas av det, går jag i landsflykt, till ett land där jag kan få vara i fred. Hälsa detta till Antonie Frank. Hon gör dock som hon vill med filmen om mig, jag har skrivit under på att den får offentliggöras.
Om någon vill veta något om mig, kommer jag bara att hänvisa till mina skrifter på nätet, där står mer än nog för den nyfikne. Något sensationsmakeri vill jag inte veta av.
Här är mitt avskedsinlägg på bloggen "Skogsmannen", min senaste och sista blogg, någonsin. Jag har skrivit för mycket på nätet.
